Dominik Terstriep

Etty Hillesums (1914-1943) liv och öde berör och upprör många människor. Hon mördades som miljontals andra judar i Auschwitz men försvinner inte i den anonyma massan tack vare de dagböcker som första gången gavs ut 1979. Sedan dess fascineras eller provoceras läsarna av en judinna och frigjord kvinna som med förintelsemaskineriet framför ögonen kan påstå att livet är skönt och meningsfullt. Etty rör upp gängse uppfattningar om förtryck, hat, våld, kärlek och tro. Som koncentrationslägrets ?tänkande hjärta± bevarade hon sin inre frihet under yttre tvång. Den här boken vill mejsla fram Hillesums andliga fysionomi, hennes tankar, känslor och tro som på grund av de yttre omständigheterna utvecklar sig oerhört snabbt: från habegär till universell kärlek, från uppgivenhet till mod, från agnosticism till gudstro. Etty Hillesum är mångfacetterad och svårfångad. Det är kanske skälet till de många, ibland motsatta tolkningarna vad gäller hennes liv och tankar. Dominik Terstriep lägger själv fram en tolkning och undersöker dessutom den svenska tolkningshistorien från dagböckernas första svenska utgåva 1983 till den senaste 2018.

»Weisheit« steht – blickt man auf die zahlreichen Neuerscheinungen der letzten Jahre – wieder auf Tagesordnung, auch innerhalb der Theologie. Sie wird offenbar besonders dann aktuell, wenn bislang selbstverständliche und allgemeingültige Verstehens- und Begründungszusammenhänge ihre Selbstverständlichkeit eingebüßt haben. Weisheitliches Denken ist indes nicht in den Griff zu bekommen. Da es ins Unvordenkliche hinabreicht und sich auf Erfahrung bezieht, kann man ihm nie gerecht werden. Den Leser erwartet hier die Landschaftsbeschreibung einer theologischen Denkhaltung, die D. Terstriep als sapiential einsichtig zu machen versucht. Dabei wird der Bogen von Bernhard von Clairvaux, seinem »Hauptzeugen«, über Thomas von Aquin bis in die Gegenwart zu C. Vagaggini, O. Bayer und H. Timm gespannt. Die Studie setzt einen neuen Akzent in der Bernhard-Interpretation, indem sie dessen Denkstil und das Weisheitliche als Denkform aneinander zu klären versucht. Die bei Prof. Dr. Elmar Salmann OSB verfaßte Dissertation wurde im Mai 2001 von der Pontificia Universitas Gregoriana (Rom) mit dem »Premio Bellarmino« ausgezeichnet.